Just nu har Aftonbladet en artikelserie om Barnfattigdomen. Jag har tyvärr inte följt denna serie av reportage men några artiklar har jag läst. Aftonbladet lever 220 000 barn i fattigdom i Sverige. En hög siffra i detta demokratiska land. Detta är verkligen något som döljs i samhället. För dessa barn finns överallt. Visst tror jag att vissa området i landet är mer utsatt än andra men där det finns barn och hyreshus finns det familjer i fattigdom.

Aftonbladet tar upp problem där barn inte kan följa med på klassresor, inte kan spela fotboll eller andra fritidsaktiviteter då det är för dyrt och föräldrarna har inte råd. Många av dessa barn lever med en förälder som är arbetslös, lever på bidrag eller annat.  Det är barn som blir tillsagda att äta dubbel portion av skollunchen för någon middag får de inte hemma på kvällen för all mat är slut.

Detta är något som jag som pedagog även får se bitar av. Inte just kanske på min nuvarande arbetsplats men under min studietid gjorde jag det. Som lärarstudent gjorde jag min VFU (verksamhetsförlagda utbildning=fint ord) i en förort  till Stockholm. Just denna skola låg på näst sista hållplatsen på tunnelbanan så vi var i utkanten till stan. Just denna förort är känd som ”läskig”, ”invandrartät”, ”fattig” och ”utsatt” av allmänheten. Och med allmänheten menar jag innerstadsfolket. Hit åker man inte i onödan. Dock är man i dessa trakter när man besöker ett större möbelvaruhus

Här fick jag höra historier. En historia som jag fastnade för var hur fritidsverksamheten anordnar bussutflykter om somrarna för alla dessa barn som är kvar i stan på somrarna. Och det är många. Här åker man inte på charter till Medelhavet som många andra Stockholmare gör. Industrisemestern existerar inte.Barnen är kvar på gården medan föräldrarna jobbar. Så fritidsverksamheten är öppen hela sommarlovet.

Bussarna tar barnen på aktiviteter som de annars inte gör(eller får chansen till då föräldrarna har inte råd): Skansen, Gröna Lund, badutflykter, Stockholm City etc.  Det var en pedagog som berättade att hon tar barnen och åker tur och retur in till city med t-banan som en dagsutflykt! För barnen håller sig i sitt område så att åka t-bana är en stor grej.

Tänk så annorlunda det kan vara för barn som växer upp i olika området i samma stad? Barn här i Nacka växer upp med föräldrar som är gifta, de jobbar alternativt har en föräldrarledig mamma som är hemma om dagarna, de reser utomlands minst 1 gång om året, klär sig i Didrikssonoveraller om vintern och går på Skansen titt som tätt.På sommaren är förskolan/fritids stängt minst tre veckor för man antar att föräldrarna har semester.

Tänk hur barn i samma stad lever helt skilda liv? Något som anses ”problem” för oss kan vara en bagatell för andra. ”Vi” tycker ”plastplupparna” på Polarn o. Pyretstrumporna är en dålig grej på vintrarna för de kyler ner hela foten. På andra sidan stan är dom glada att barnen har strumpor på sig överhuvudtaget;)